Bergmans "Bilder"

Jag har s.a.s. sugit på den här karamellen länge. Det här är en av de mest intressanta självbiografier jag någonsin har läst och jag ville därför inte skilja mig från den alltför fort:

Låt mig skriva så här: Om Ingmar Bergman inte hade blivit en världsberömd filmregissör, så hade han blivit en världsberömd författare. Han hade onekligen en långt driven skicklighet i att formulera sig skriftligt.

Den här boken bör man läsa efter att man har läst "Laterna magica", ty här hänvisar han ofta till den tidigare utgivna memoarboken. De två böckerna kompletterar varandra på ett mycket givande sätt. IB avslöjade här så mycket om sig själv, så man tycker sig nästan krypa innanför skinnet på honom. Låt mig nu citera!

"Då jag slutade som chef på Dramaten bar jag på en tung vrede: vi hade ryckt upp teatern som varit ett sovande törnrosaslott och ställt kyrkan mitt i byn. Vi hade organiserat om huset från golv till tak och börjat spela aktuell dramatik. Vi spelade barnteater på stora scenen och skolteater på China. Vi turnerade. Vi höll en hög produktionstakt, över tjugo pjäser per spelår. Vi utnyttjade teaterns resurser maximalt. För detta erhöll vi/jag ovett.
Vreden fick jag inte kanalisera. Den bröt ut i Riten." (s. 177)

"Gycklarnas afton rönte ett minst sagt blandat mottagande. En aktad Stockholmskritiker skrev att han 'vägrar okulärbesiktiga herr Bergmans senaste uppkastning'. Yttrandet är ganska signifikativt för den hätskhet som mötte mig på många håll. Jag kan tråkigt nog inte påstå att jag förblev opåverkad." (s. 188)

"Ingrid Thulin är en av de riktigt stora filmskådespelerskorna i vår tid. Som en avundsjuk kollega uttryckte det någon gång: Hon är gift med kameran." (s. 222)

"Det finns några filmer som jag skäms för eller av olika skäl tycker mycket illa om. Sånt händer inte här är den första. Den gjordes under häftigt inre motstånd. Den andra är Beröringen. Båda har cementerat en bottennivå." (s. 290)

"Harriet Andersson är ett av de cinematografiska genierna. Man träffar bara på några sällsynta skimrande exemplar under den slingriga vägen genom branschens djungler." (s. 296)

"Det handlar alltså om ett felkonstruerat manuskript. Den första avdelningen i filmen är i själva verket en oändligt utdragen prolog, som borde stökats undan på tio minuter. Det som sedan händer hade kunnat byggas ut hur mycket som helst.
Det såg jag inte. Jag såg det inte när jag skrev manuskriptet, jag såg det inte när jag gjorde filmen, jag såg det inte när jag klippte den. Jag levde hela tiden i föreställningen att Skammen rakt igenom var en självklar och homogen film." (s. 301)

"En passion är på sätt och vis en variation på Skammen. Den visar det som jag egentligen ville visa i Skammen - våldet som manifesterar sig på ett understucket sätt.
Egentligen samma historia men trovärdigare." (s. 304)

Det här var bara ett litet smakprov på nakna avslöjanden. Boken innehåller så många att jag inte kan avslöja alla här. Läs "Bilder"!