Dagens egoproblem

Det är med blandade känslor jag konstaterar faktum: jag har återfått lusten att lösa sudoku - efter mer än ett halvår utan. Jag är visserligen barnsligt road av sudoku, men det gör mig samtidigt fundersam. Varför känner jag nu ett behov av att lösa dem? Tycker jag att jag behöver hjärngympan? Varför då? Får jag inte tillräckligt med intellektuella utmaningar annars? Måste jag bevisa att jag inte är dum? (Det vet jag ju ändå. Flera olika IQ-tester som jag har gjort visar klart och tydligt i samma riktning. Jag är definitivt inte dum.)

Dessutom stjäl sudoku tid från annat. Jag borde egentligen läsa böcker den tiden jag ägnar åt sudoku. Aldrig kan jag vara nöjd.