Återanvänt. 15

Den här dikten skrev jag någon gång 1983 - i en deppig period.

Bödel

Svartsynen
smyger sig tätt intill,
lägger sin
stela, smutsiga näve
på din axel,
ställer in dig
på sin våglängd.

Den murkna
andedräkten
söver din livslust,
gör dig till ett
orkeslöst offer.

Den mörka
bödeln
låter dig inte ens
trampa vatten -
sjunk längre ner,
kravla, fäkta -
gör dig ful och dum.