Calypso

Det kan sägas igen: Det här är ett av 1980-talets bästa svenska album.

Dan Hylander & Raj Montana Band gjorde med "Calypso" något som är helt unikt. Det är inte ren svensktopp, inte heller ren ABBA-pop, inte heller ren rock. Det är lite av allt det. Dan Hylander lyckades hålla sig på rätt sida gränsen - och blev aldrig pekoralistiskt tårdrypande. Nej, det här är precis rätt "om den lilla människan". Lite depparballad (som "Längtans blå hotell"), lite gladrock (som "21/3") och lite röjarrock (som "Vykort, vykort").

Jag lyssnade på hela plattan tidigare i dag och jag tänkte "Det här är ju så himla bra!" Och bäst av allt är enligt mig den sista låten "Stormens öga (Vid liv, vid liv)". Den borde fungera bra i kyrkan, eftersom den är en "nästanpsalm". Följande rader ur den sången ger bevis på Dan Hylanders fina poesi.

"- det -
i allting som gror
som gör mej
stum o ödmjuk
den stilla kraft
i spirande liv
som
vi delar
med allting omkring...
ett
sprickande löv,
ett
gryende frö
allt
det minsta
som rymmer
det
eviga".