Från krig till kärlek

Innan du misstänker invandrare för att mygla och söka asyl på falska grunder m.m. så borde du kolla i den här boken:

Den heter "Krig och kärlek" och innehåller c:a 270 sidor med ungefär 180 fotografier tagna av Henrik Saxgren.

"253 människor har ägnat timmar åt att låta sig intervjuas för att jag skulle kunna berätta historien om deras liv.

253 människor träder fram i den här boken i ett försök att sticka hål på de fördomar som så lätt får spelrum när man betraktar invandrarna som grupp, men som sällan visar sig stämma när gruppen upplöses i enskilda individer med namn, livsöden och ansikten." (Ur författarens förord, s. 11)

Just det! Under ytan är vi människor ganska lika. Den här boken visar det. Vi kämpar på och försöker skapa oss en åtminstone dräglig vardag. De här bilderna visar invandrare som sannerligen inte lever lyxliv på vår - skandinavers - bekostnad. De lever förvisso inte i något "rose garden".

"'Vi går till arbetet och kommer hem, går till arbetet och kommer hem, går till arbetet och kommer hem...' Så beskriver Teresa, Maria och Regina sitt liv i det lilla fiskesamhället Grenavik på norra Island. (...) det enda de ser fram emot under veckorna är den lilla mässan på lördagarna som en katolsk präst håller i kyrkan." (s. 186)

Jag tycker boken lika gärna hade kunnat heta "Från krig till kärlek" eller "Den goda viljan". Ty så uppfattar jag detta. Dessa invandrare har inte besvärat sig om att slå ned några bopålar i något annat land med avsikt att "parasitera" på "infödingarna". De har gjort uppoffringar. De har gått igenom mindre eller större helveten. Och så försöker de skapa någon sorts lycka för sig och sina närmaste i ett annat land. De vill väl - det är min tro.