Bön och lovsång - kyrkans innersta väsen

Det missar jag aldrig - nya numret av Trots allt. Denna verkligt seriösa och icke-flamsiga tidskrift har sedan en lång tid tillbaka låtit olika skribenter formulera sig kring frågan "Vad ska vi med kyrkan till?". Ett lysande tema. I senaste numret fastnade jag särskilt för Ann Heberleins "Att våga vara onyttig" - utifrån nämnda tema. Jag måste nu citera, eftersom det förmodligen inte går att formulera snyggare.

"'Du vet väl att du är värdefull!' är ett sånt där klämkäckt kristet utrop som i all sin banalitet bär på något viktigt, en grundläggande övertygelse om att varje enskild människa har ett omätbart värde i Guds ögon. En kristen människosyn innebär att varje människa har ett oändligt värde, ett värde som hon inte behöver vare sig bevisa eller förtjäna. Hon äger detta inneboende värde enbart i kraft av att vara människa, skapad till Guds avbild." Vidare:

"Bön och lovsång är kyrkans innersta väsen (...)" Och slutligen:

"Jag önskar mig en plats där det allvarliga tas på allvar, där människor tar varandra och Gud på allvar. En sådan plats borde kyrkan vara."

Ah, jag njuter av sådana formuleringar och jag instämmer till hundra procent. Ann Heberlein är teologie doktor och lektor i etik vid Lunds universitet. Jag tror jag börjar en ny akademisk karriär.