Stor litteratur? Snarare en stor gäspning.

Oh, så fiiiiint det är att ha läst den här boken. Frågan är om någon människa har orkat läsa vartenda ord i den. Det här måste vara en av litteraturhistoriens ab-solut tråkigaste böcker. Inget viktigt händer. Inget gör mig nyfiken. Inget ger mig lust att tänka: "Äh, bara ett kapitel till! Det är ju så spänn-ande!". Nada.

När jag läste littera-turhistoria för hundra år sedan, så var vi tvungna att läsa valda delar ur denna tegelsten (771 sidor). Ingen fattade nånting. Men fint skulle det ju vara. Vi fick en kopia av ett schema ur Stuart Gilberts bok om detta s.k. litterära mästerverk. Av schemat fick vi lära oss bl.a. följande.

1. Boken består av 18 kapitel som är grupperade på ett snillrikt sätt. De tre första kapitlen motsvarades av de tre sista kapitlen. I kap. 1 är det en ung berättare, i kap. 16 är berättaren gammal. Kap. 3 är en manlig monolog - kap. 18 är en kvinnlig monolog etc. I övrigt har varje kapitel sin speciella stil.
2. Varje kapitel 4-18 motsvarar ett kroppsorgan. Kap. 4 handlar på något mystiskt sätt om njurar, kap. 5 om könsorgan etc.
3. Varje kapitel motsvarar ett ämne. Kap. 1 handlar om teologi, kap. 2 om historia, kap. 3 om filologi (vad det nu är) etc.
4. Några kapitel symboliserar var sin färg, från vit/guld till brun, grön o.s.v. till vit.
5. Varje kapitel har en symbol. Det kan vara t.ex. en häst, en nymf, en begravningsentreprenör, en oskuld eller sjömän.

Ja, så där höll vi på att analysera och grubbla och lägga våra pannor i djupa veck. Men huvudfrågan borde vara: Går boken att läsa? Svar: Nej.