En tjock och djup bok

Den här boken kom ut 1970 på förlaget Bok och Bild och Teddy Brunius stod för urvalet. 645 sidor med endast västerländsk visdom. Om jag minns rätt så var den inte kursbok när det begav sig. Jag bara köpte den ny i alla fall - av äkta intresse.

Här förekommer några namn som man kanske inte hade väntat sig i detta sammanhang. Jag syftar t.ex. på Jesus, Paulus och Francesco Petrarca. (Vän av ordning säger nu något i stil med "Hallå där! Jesus skrev väl aldrig någonting!" Nej, det gjorde han nog inte. Men han höll Bergspredikan - och det är den som är med här.) Det vanliga är ju att bara ta med "renodlade" filosofer. Men det stora flertalet av de "visa" män (ty det förekommer bara män här) som får statuera exempel är de som nära på alltid förekommer i liknande verk: Platon, Aristoteles, Marcus Aurelius, Thomas av Aquino, Niccolo Machiavelli, Francis Bacon, Blaise Pascal, Benedict Spinoza, Gottfried Wilhelm Leibniz, David Hume, Immanuel Kant o.s.v.

Jag bläddrar och ser vad jag har strukit under. Som vanligt fastnar jag hos Kierkegaard - nordens störste filosof genom tiderna. Ur hans "Dagböcker" kan vi läsa bl.a. följande.

"Det mest upphöjt tragiska ligger utan tvivel i att vara missförstådd." (s. 422)

"Människor förstår mig så litet, att de inte ens förstår min klagan över att de inte förstår mig." (s. 426)

"Många människor når ett livsresultat på samma sätt som skolpojkar som fuskar genom att skriva av facit utan att själva ha räknat talet." (s. 427)

"Man måste egentligen ha lidit oerhört mycket i världen, ha blivit oerhört olycklig, innan det ens kan bli tal om att börja älska nästan. Först i självförnekelsens bortdöende från jordisk lycka och glädje och goda dagar, först däri blir 'nästan' till." (s. 441)

"Genierna är som åskväder: de går mot vinden, förfärar människorna, rensar luften." (s. 448)

Och så bläddrar jag fram till slutet av boken. Där finner vi ett utdrag ur Sartres "Existentialismen är en humanism". Ack, så platt i jämförelse! När jag ser Sartre så vid sidan om Kierkegaard framstår Sartre som en dvärg och Kierkegaard som en jätte.