Visst kan man tycka att de båda avbildade konstverken påminner om varandra. Men där upphör nästan likheterna. De Chirico hade sin stil, Magritte hade sin. De Chiricos tavlor är mig ganska likgiltiga, med alla hans perspektivmålningar med övergivna (?) hus i sterila miljöer, med märkliga skuggor och så kanske ett ånglok borta vid horisonten. De säger mig inte mycket, de tilltalar mig inte. Det är annorlunda med Magrittes målningar. Han var en humoristisk surrealist med lika djärv (men annorlunda) fantasi som Dali. (Dali var den obestridde mästaren inom surrealismen när det gällde själva hantverket. Om han inte hade varit surrealist, så hade han kanske målat som Rembrandt eller Velasquez.) Magritte målade ungefär som Wittgenstein antagligen skulle ha målat - om han hade kunnat. Vem mer än Magritte kunde redan 1930 kommit på idén att måla sex fält (såsom i ett fönster), där det förekommer ett ägg, en damsko, ett plommonstop (Ständigt dessa plommonstop...), ett stearinljus, ett glas och en städhammare - och benämna dessa föremål akacian, månen, snön, innertaket, ovädret och öknen? Vem mer än Magritte kunde måla av en pipa och sedan kalla tavlan "Detta är inte en pipa"?
Urvalet av målningar i dessa små böcker kan man ha synpunkter på. Så är det ju så gott som alltid med urval. Jag hade gjort andra val. Hur som helst: man får en hyfsad liten inblick i konstnärernas världar - och går förhoppningsvis djupare på annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar