Några rader om Paul Anderssons "Ett andetag djupt är livet"
Den här (från 1991) är en bok som jag antagligen borde dyrka för att räkna in mig bland finkulturella "high-brows":
Men jag kan inte dyrka den. Jag ger upp läsningen efter 75 sidor. Det här är ingenting för mig. Jag har väl inte de rätta antennerna för att kunna ta emot det fina i kråksången.
OK, OK, jag kan förstå att vissa recensenter höjde Paul Anderssons dikter till skyarna och kallade honom geni. Jag förstår hur en sådan uppfattning har uppstått, men jag kan inte hålla med. För mig kunde han nästan lika gärna ha kommit från en annan planet eller skrivit på arabiska. Texten tar emot oerhört mycket. Och jag är inte poesihatare. Jag tycker mycket om vissa poeter - som t.ex. Dylan Thomas, Walt Whitman, Erik Johan Stagnelius och Tomas Tranströmer för att bara nämna fyra. Deras bildspråk, metaforer m.m kan jag greppa och finna väldigt tilltalande och briljant klarsynta. Men här hugger jag i sten.
Jag kan tänka: "Jaha, det där var ju fantastiskt snyggt formulerat, men vad angår det mig? Vad lär jag mig av dessa meningsbyggnader? På vilket sätt berikar denna text mitt liv? Vad vill författaren mig?".
Eller vad tycker du om följande?
"Nyss gick du vilse bland grenarna
som regnar in i bilden.
Du stannade som en vittrande
staty mellan väggar av andedräkt."
(s. 55)
"Från markens bruna hägring för
blåa floder ner mot självklarhetens
salar, där normerna som stenkolsträd med
torra fingrar peka mot nödvändighetens
stela linjer, som binder mig och gör min
flykt till en förvirrad dröm om lagar, (...)"
(s. 57)
Nej. Jag ger upp. Detta ger mig ingenting.
Men jag kan inte dyrka den. Jag ger upp läsningen efter 75 sidor. Det här är ingenting för mig. Jag har väl inte de rätta antennerna för att kunna ta emot det fina i kråksången. OK, OK, jag kan förstå att vissa recensenter höjde Paul Anderssons dikter till skyarna och kallade honom geni. Jag förstår hur en sådan uppfattning har uppstått, men jag kan inte hålla med. För mig kunde han nästan lika gärna ha kommit från en annan planet eller skrivit på arabiska. Texten tar emot oerhört mycket. Och jag är inte poesihatare. Jag tycker mycket om vissa poeter - som t.ex. Dylan Thomas, Walt Whitman, Erik Johan Stagnelius och Tomas Tranströmer för att bara nämna fyra. Deras bildspråk, metaforer m.m kan jag greppa och finna väldigt tilltalande och briljant klarsynta. Men här hugger jag i sten.
Jag kan tänka: "Jaha, det där var ju fantastiskt snyggt formulerat, men vad angår det mig? Vad lär jag mig av dessa meningsbyggnader? På vilket sätt berikar denna text mitt liv? Vad vill författaren mig?".
Eller vad tycker du om följande?
"Nyss gick du vilse bland grenarna
som regnar in i bilden.
Du stannade som en vittrande
staty mellan väggar av andedräkt."
(s. 55)
"Från markens bruna hägring för
blåa floder ner mot självklarhetens
salar, där normerna som stenkolsträd med
torra fingrar peka mot nödvändighetens
stela linjer, som binder mig och gör min
flykt till en förvirrad dröm om lagar, (...)"
(s. 57)
Nej. Jag ger upp. Detta ger mig ingenting.
upplagd av Thomas O.
19:42
3 kommentarer:
Hm! Har precis upptäckt existensen av den här poeten och snubblade hit. Det du beskriver som meningslöst ser jag då som givande. Antenner handlar om en viss mognad. Det menar jag då inte som ett nedsättande, men jag förstår vad han säger. Påminner om Sture Axelsson, Sigfridsson och Frostensson i det att man behöver ha ett liv bakom sig av erfarenheter för att kunna dela och ta till sig djupare tankar.
Ska absolut ta tag i Andersson och läsa den här boken.
Du är ny besökare på den här bloggen, antar jag. Jag har ett liv bakom mig av erfarenheter och jag är knappast dum. Jag tycker - och det har jag rätt att tycka - att Paul Anderssons lyrik är blaha, blaha. Den ger mig ingenting. Lyrik som ger mig något - trots att den är svår - är t.ex. Dylan Thomas'. Det framgår på andra håll i den här gamla bloggen och i min nuvarande blogg.
Alla tror att dom har erfarenhet och är intelligenta. Det är djupt tragiskt.
Du har rätt att tycka vad du vill speciellt när det leder andra åt det motsatta hållet på förekomna anledningar.
Har fortfarande inte läst boken. Kanske är den bara vanligt poesibjäfs utan mening.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
Länkar till det här inlägget:
Skapa en länk
<< Startsida